Varför anses vissa språk vara ”oöversättliga”?
Det finns ord som genast hittar sin motsvarighet på ett annat språk — ”bord”, ”sol”, ”läsa”. Men det finns också de som stretar emot: man översätter dem, men känslan är att halva betydelsen går förlorad. Just sådana ord och uttryck har gett upphov till myten om ”oöversättliga” språk. I själva verket finns inga språk som är omöjliga att översätta, men det finns verkligheter och kulturella kategorier som kan ge huvudbry även åt erfarna översättare. Låt oss se varför det är så, och hur professionell översättning hanterar dessa utmaningar.
Varför uppstår ”oöversättlighet”?
Varje språk speglar ett unikt sätt att tänka och de kulturella värderingarna hos ett folk. Där ett samhälle utvecklat tiotals ord för att beskriva ett fenomen, kan ett annat nöja sig med en kort replik — eller med tystnad. När översättaren stöter på en sådan asymmetri måste hen hitta alternativa vägar: beskriva, förklara eller välja en så nära motsvarighet som möjligt.
Exempel: det japanska ordet tsundoku betecknar vanan att köpa böcker och stapla dem utan att någonsin läsa dem. På svenska finns inget särskilt ord för denna vana. Översättaren kan bara förklara innebörden eller lämna kvar det lånade ordet med en förklaring.
Kulturell bakgrund och nationella särdrag
Större delen av ”oöversättligheten” ligger på kulturens område. Orden är inte bara ljud, utan även kulturella koder.
* Det tyska Schadenfreude (glädje över andras olycka) illustrerar ett begrepp som alla förstår, men som varken svenska eller engelska kan uttrycka lika koncentrerat.
* Det svenska lagom beskriver idén om måttfullhet, ett liv i balans — något mycket bredare och djupare än ”med måtta” eller ”gyllene medelväg”.
* Det portugisiska saudade förknippas med en längtan efter något ouppnåeligt. Att översätta detta med ett enda ord är omöjligt — man måste ta till en längre beskrivning.
I varje fall måste översättaren välja: lämna kvar originalet, lägga till en fotnot, förklara eller anpassa.
När exakta motsvarigheter saknas
Bristen på ordförråd är inte översättarens största fiende. Oftare handlar svårigheterna om att verkligheten bakom ett ord inte har någon motsvarighet i en annan kultur.
Exempelvis kan det finska sisu inte reduceras till ”uthållighet” eller ”mod”. Det är ett helt knippe egenskaper: ståndaktighet i svåra situationer, en envis vilja att fortsätta framåt trots hinder. En professionell översättning använder här en utvecklad tolkning.
Även det ryska ordet toska har lånats in i engelskan. Nabokov förklarade en gång att orden melancholy, sadness eller yearning inte räcker för att återge dess nyanser. Också här hjälper bara en kontextuell förklaring.
Översättarens intresse och uppdragsgivarens behov
För en professionell översättare handlar arbetet inte bara om ordagrann återgivning, utan om hur budskapet kommer att uppfattas i en annan kultur. Detta är särskilt aktuellt inom lokalisering — anpassningen av en text för en specifik målgrupp.
Reklam och slogans bygger ofta på ordlek. På ett språk låter de lätta och roliga, men vid ordagrann översättning kan de te sig konstiga eller malplacerade. Då måste översättaren formulera om budskapet så att det väcker samma känslor hos publiken och samtidigt behåller varumärkets värden.
I litterär översättning är uppgiften ännu svårare: författarens unika tonfall, språklekar och dialektala särdrag kan aldrig överföras till hundra procent. Men en skicklig översättare hittar stilistiska medel som förmedlar samma konstnärliga intryck.
Hur översättare hanterar ”oöversättliga” ord
Det finns flera strategier för att överbrygga kulturella och språkliga barriärer:
* Translitteration med förklaring: ordet lämnas i originalform, med en fotnot eller kommentar.
* Beskrivande översättning: när ett ord inte räcker, används en längre definition.
* Analogi: en term i målspråket väljs som återger åtminstone en del av betydelsen.
* Nyskapat ord: i sällsynta fall kan översättaren skapa en ny term, om den fångar innebörden exakt och har chans att etableras.
Praktiska erfarenheter visar att vissa ord med tiden slår rot i målspråket och inte längre uppfattas som ”främmande”. Idag förvånas ingen över ord som karate eller pizza. Även de ansågs en gång ”oöversättliga”.
Varför detta är viktigt för kunden
Kunder som beställer en professionell översättning förstår inte alltid att en ordagrann översättning inte är detsamma som att förmedla innebörden. I affärskorrespondens, på webbplatser eller i marknadsföringskampanjer är detta särskilt avgörande: framgången beror på hur fint översättaren uppfattar de kulturella nyanserna.
Exempel:
* Om en juridisk term översätts bokstavligt men inte motsvarar landets lagstiftning, kan det leda till missförstånd.
* Om en slogan låter onaturlig, kommer publiken inte att ta till sig budskapet.
* En text som är noggrant lokaliserad upplevs däremot som genuin och inger förtroende.
Slutsats
Så kallade ”oöversättliga” ord och uttryck visar oss hur rik och mångfacetterad språket är. För en professionell översättare är de inte ett hinder, utan en utmaning. Varje fall kräver en strategi: förklara, anpassa, hitta en analogi eller lämna kvar originalet. Framgången beror inte bara på språkkunskap, utan också på känsla för detaljer, kulturell förståelse och insikt i uppdragsgivarens mål.
Det är denna omsorg som gör även de svåraste uppgifterna till resultat av hög kvalitet. Därför är det viktigt att vända sig till specialister som kan arbeta inte bara med grammatiken, utan också med kulturen. Den verkliga konsten i översättning består i att förmedla till läsaren inte bara orden, utan hela innebörden, stämningen och atmosfären i originalet.
